Knohult åter i blåsvädret

0

imageimage

 

 

 

 

 

 

 

När jag var liten så brukade jag då och då (när möjlighet gavs) ta tillfället att titta på Åsa-Nisse på TV’n, och vad jag kan komma ihåg så tyckte jag att filmerna från mellan 40 och 60-talet med John Elfström i huvudrollen som Nisse var roliga, och jag tror faktiskt att jag såg de flesta av de 20 filmerna som då gjordes.

Så kom nu tillfället i helgen då den nya filmen ”Wälkom to Knohult” med Kjell Bergqvist i huvudrollen, och förväntningarna var självklart höga. Jag och några kollegor på arbetsplatsen där jag jobbar hade noterat att filmen skulle gå i helgen och att det skulle bli roligt. Jag vet dock inte om jag var så imponerad när jag väl hade kollat på filmen. Jag gav den en rejäl chans då jag kollade på hela filmen (Pearl orkade bara kolla på halva).

Kanske var Åsa-Nisse-filmerna lika dåliga förr i tiden men att min smak för komedi-film som blivit annorlunda (jag vågar nog inte säga att den, min smak, har blivit bättre även om jag kanske vill tro det, då vissa andra kanske älskade filmen).

 

/Mike.

Kanske snart dags att köpa ett Wii U

0

image
Jag har ett tag varit ganska sugen på att skaffa ett Wii U, men det har ännu inte varit rätt läge. Även om jag är vuxen och har mycket fritidssysselsättning som tar tiden så är jag ändå barnslig nog att uppskatta att ibland fördriva tiden med ett roligt TV-spel. Vi har sedan några år tillbaka ett Nintendo Wii som vi spelat en hel del på.

Nintendo släppte ju sin nya konsol i november 2012 och nu tycker jag att priserna börjar att hamna på en någorlunda vettig nivå. Priset ligger hos de vanligaste försäljningsställena mellan 2 800 – 3 000 kr för Wii U Premium (den svarta konsolen) och mellan 2 500 – 2 700 kr för Wii U Basic (den vita modellen som har en aning mindre inbyggt minne m.m.). Priskälla: prisjakt.se

En sak som jag kan se som negativt för Nintendos nya spelkonsol är att man valt att använda sig av ett helt eget format på det som i dagens läge borde ha varit Blue Ray skivor. Nu hindrar man folk från att använda TV-spelsenheten som det mediacenter som det borde vara.

 

/ Mike.

Det som är självklart för dom flesta

1

Vattenglas

jag startar TV’n och sätter på en film på en kanal som verkar bra. Efter det går jag till köket och tar fram ett nydiskat glas ur diskmaskinen och kyler kravattens genom att låta det rinna en stund. När jag häller upp det rena vattnet i glaset så är det som taget från en reklamfilm för delikat och uppfriskande mineralvatten.

Underbart och friskt, men sedan kommer jag återigen på att detta inte är självklart för alla. Det finns så många som inte ens har smutsigt vatten att svalka sig med….

Mike

Renovering

1

Under året har vi sysselsatt oss med att piffa upp övervåningen. Det första rummet behövde bara lite ny färg och mer genomtänkta förvaringsutrymmen. Även möblerna fick lite ny färg. I det andra rummet räcker det inte med ny färg utan här ska vi lägga nytt golv, tak, sätta gipsskivor m.m. Jag ser fram emot det färdiga resultatet.

 


20130211-160203.jpg 20130211-160607.jpg 20130211-161448.jpg

 

/ Pearl.

Rimmat sidfläsk

0

Ikväll lagade jag rimmat sidfläsk i ugnen. Nu doftar det gott i huset och fläsket som jag provsmakade var ljuvligt gott och smälte i munnen.
För att lyckas med detta lade jag sidfläsket med den skurna svålen neråt i lite smör, i 200 grader, 20 minuter. Därefter vände jag fläsket så att svålen kom uppåt, kryddade med peppar och köttkrydda, samt lade i rätt stora lök och äppelbitar. Sen in i ugnen ytterligare 25-30 minuter på 250 grader. Jag serverade med potatispuré och brunsås med lingon. Gott!

 

20121030-181744.jpg 20121030-181751.jpg

 

/ Pearl.

Det finns fortfarande många barn som lider…

0

För flera år sedan var jag i Rumänien med mina föräldrar, som jobbade med hjälpsändningar till landet. Som tonåring fick jag möta barn som levde i misär, eftersom föräldrarna av olika anledningar inte kunde försörja dem. Inte så sällan satt någon av föräldrarna i fängelse. Jag minns speciellt när vi var hemma hos en familj med fem barn. De bodde allihopa i ett litet rum, med en vedspis som kök. Det luktade illa och var smutsigt. Pappan satt i fängelse och mamman gjorde vad hon kunde för att barnen skulle överleva. Det var fruktansvärt att möta denna fattigdom. Dessa barn hade dock en mamma, många barn i Rumänien har ingen som bryr sig om dem. En del lever på gatan, andra i barnhem…antingen i ett gott sådant, eller i ett ont.

Jag läste i en artikel i expressen att det fortfarande 2006 fanns hemska exempel på barnhem, där barnen led och vanvårdades. Jag förstår att detta kunde hända under Ceausescus diktatur, eftersom han var en mycket grym man. Men i dagens samhälle borde det vara regelbundna kontroller av barnhemmen. Hur kan någon låta ett barn ligga och svälta ihjäl?

http://www.expressen.se/nyheter/lasare-rasar-mot-chockbilderna/

Jag vet dock att det finns fina människor som verkligen tar hand om de hemlösa barnen. Ett sådant exempel är barnhemmet Debora i Arad. Där får barnen en bra uppväxt med goda förebilder. Barnen har kläder att sätta på kroppen, mat på bordet, kärleksfulla människor omkring sig. På somrarna ordnar de läger för barnen.  Jag var där för några år sedan och såg med egna ögon att barnen hade det bra. Därför blir man bedrövad när man hör om barn som tvingas leva under helt andra förhållanden.  Jag hoppas att det ser bättre ut idag än vad det gjorde 2006, när artikeln skrevs.

 

Kärleksmums

0

De gånger jag har gett mig på att baka denna kaka har jag misslyckats. Misslyckanden är dock till för att lära sig att göra något bättre nästa gång.

Ikväll slängde jag ihop lite kärleksmums igen och det ser faktiskt lovande ut, kanske med hjälp av lite solrosolja. Hoppas, hoppas!

/Pearl

Jag provade detta recept;

http://www.coop.se/recept–mat/recept/k/kaerleksmums/

Västerbottenpaj med bacon och kantareller

0

Nu är pajen i ugnen och det doftar gott i köket. Det är Icas recept på västerbottenpaj med kantareller som jag har piffat till med lite stekta bacon. När den är färdig blir det lunch i trädgården. Man får passa på nu när solen strålar så vackert. Enligt receptet ska man portionera i aluminiumformar, vilket ser trevligt ut. Tyvärr hade jag  inga formar hemma så det fick bli en vanlig paj istället. Verkar gå lika bra!

Här är receptet;

Västerbottenpaj med kantareller

  • SVÅRIGHETSGRAD: Medel
  • TILLAGNINGSTID: Under 60 min
  • PORTIONER: 16

Ingredienser

Pajskal

  • 2 dl vetemjöl
  • 1 dl grahamsmjöl
  • 100 g smör
  • 3 msk kallt vatten

Fyllning

  • 1 knippa gräslök
  • 200 g färska kantareller
  • margarin (till stekning)
  • 2 ägg
  • 2 dl mjölk
  • 2 dl fint riven västerbottensost
  • 1 tsk salt
  • 1 krm peppar

Gör så här

Sätt ugnen på 200°C.

  1. Pajskal: Hacka samman vetemjöl, grahamsmjöl och matfett till en grynig massa. Tillsätt vatten och arbeta snabbt ihop till en deg. Kan förvaras kallt till strax före gräddning.
  2. Klä små portionsformar med pajdegen och nagga dem. Förgrädda i ca 10 minuter.
  3. Fyllning: Hacka gräslöken. Rensa och dela de stora svamparna i mindre bitar. Fräs svampen i matfett några minuter tills den mjuknar. Fördela den i pajskalen.
  4. Vispa samman ägg, mjölk, ost, gräslök, salt och peppar. Fördela detta i pajformarna. Grädda pajerna i ca 15 minuter eller tills de stelnat.

Lycka till!

Pearl

Learning is the shit

0

Sitter just nu på föreläsning nere i Brunnsparken. Kul att få lyssna på inspirerad talare om att inte döma sig själv vid misslyckande utan hålla fokus framåt.
/Pearl

20120619-101726.jpg

Pearl’s följetong del 34

0

Efter skolan skulle Laura cykla hemåt. Monique var fortfarande hemma från skolan, och det var ingen annan i klassen som skulle åt samma håll, så Laura satte sig på cykeln. Hon var en aning orolig över att möta karlarna som hade ropat efter henne tidigare. Plötsligt såg hon Danny komma emot henne. Han vinkade som om han ville henne något. När han kom närmare frågade han om de skulle cykla tillsammans. Hon pustade ut inombords  och tackade ja till erbjudandet. De cyklade sakta upp för den långa backen och pratade lite om vad de gjort under dagen. Då såg Laura två av de otäcka männen komma gående och blodet frös till is. De kom rakt emot dem på gångstigen.  Hon tittade på Danny som cyklade på utan att lägga märke till männen. Han pratade om allt möjligt, men märkte snart att han inte fick någon respons i samtalet. Han tittade på Laura som hade saktat ner och såg att hon fokuserade blicken på två fotgängare en bit framför dem.

– Vad är det, frågade han viskande?

– De som går där framme var hotfulla och ropade något efter mig i morse.  Jag känner igen dem. Läskiga typer. Vad ska vi göra?

– Okej, vi kan ju inte vika av nu, det skulle se misstänksamt ut, sa Danny snabbt. Vi får cykla vidare och låtsas som vi knappt har lagt märke till dem när vi drar förbi dem. Var inte orolig, de kan inte göra oss något här.

De närmade sig de två karlarna, som tittade forskande på dem. En av dem var stor och kraftig, den andre liten och klent byggd. Danny och Laura låtsades prata om något annat och mötte inte männens blickar. Det  hela var snabbt förbi och männen var nu bakom dem. De ökade farten och cyklade in på en tvärgata.

– Ja, de såg då inte ut att vara några trevliga typer, sa Danny och log mot Laura, upprymd av adrenalinkicken. Sa du att du hade mött dem innan idag? Varför dräller de omkring här runt skolan hela dagarna? Det verkar helskumt. Och som de tittade på oss, vilka genomträngande blickar.

– De är verkligen mystiska, svarade Laura. Jag vågar knapp cykla själv till skolan längre, men vad kan vi göra? Man kan ju inte polisanmäla några för att de ser hotfulla ut, men jag undrar vad det är för typer. De har säkert inte rent mjöl i påsen.

– Vi kanske ska spionera på dem, sa Danny och spänningen lyste i han ögon. Då får vi nog reda på vilka de är.

– Du är ju inte riktigt klok, aldrig i livet, det är ju livsfarligt, sa Laura skräckslaget.

Trots Lauras protester gav de sig ändå av i männens riktning, denna gången för att spionera på dem. De höll sig på ordentligt avstånd och männen verkade inte märka att de var i närheten. Cyklarna hade de lämnat bakom sig och de smög nu efter männen längs med en parallell gata. Karlarna gick med trotsiga miner som om de ägde vägarna. När de kom till ett gammalt fallfärdigt hus i närheten av skogen, stannade de och satte sig på trappan. Området var ensligt och det låg bara några enstaka gamla hus i denna delen av kvarteret. Männen tände varsin cigarett och hängde kvar där på trappan en stund. Inifrån hördes röster och dunkande musik.

Go to Top
css.php