Ofta när vi står inför en svårighet så kan det kännas som om det är en kraftig brant vi står vid, och många gånger finns det ingen anledning att bagatellisera det. Det kan vara stora svårigheter och hisnande utmaningar många gånger, men ett stort fel som vi gör (och kanske är vi i västvärlden extra dåliga på det) är att vi väljer att gå i uppförsbacken flera gånger. Ibland ännu fler gånger, då vi oroar oss för saken som ska ske i förväg, sen möter vi problemet, och när det väl är avklarat så går vi och jämrar oss över det en lång tid efter.

Mycket av detta och speciellt när det gäller hur vi hanterar problemen i efterhand tror jag handlar om det missnöjdhet som outtalat alltid och i allt ska vara en del av vår vardag. Vissa människor som man möter kan älta saker som var jobbiga för dom som hände för trettio år sedan.

jag tycker inte att man ska gå i en uppförsbacke mer än den gången man måste det. Varken oro eller klagomål över händelsen kommer att hjälpa en eller göra saken lättare. likaså när sedan det jobbiga inslaget är förbi så kommer varken klagande eller ältande att ändra hur uppförsbacken var eller hur jobbigt det kändes.

Tänk positivt och gå i backarna endast en gång. Lägg din energi på att tänka på och lyfta fram det som varit roligt, uppbyggande och positivt. Ha fokuset rätt inställt i ditt liv för att få ut så mycket som möjligt och lida så lite som möjligt, så kan du när du blir gammal tänka tillbaka på dina positiva och trevliga minnen istället för att bli en sådan där gammal tjurskalle som alltid går i moll och som ingen tycker om.

/ Mike