Nu är det dags! Idag släpper jag det första av flera små avsnitt från en ungdomsföljetong som jag har skrivit på ett tag. Här kan du följa berättelsen med jämna mellanrum och kanske påverka den åt ett visst håll. Slutet är nämligen inte klart än.

Pearl’s följetong del 1

Det verkade som att det var på väg att bli en het sommardag. Solen sken som aldrig förr och endast en lätt bris svepte genom håret. Typiskt att höstterminen skulle börja just idag och inte typ imorgon eller nästa vecka helst. Det hade varit regnigt och trist väder i flera veckor och så lyckades solen titta fram idag av alla dagar. Danny cyklade med lätta steg ner för den långa lutande vägen och pustade när han tänkte på hur segt det skulle bli från andra hållet senare samma dag. Humöret var verkligen inte på topp, och inställningen följde samma mönster. Det var inte bara det att skolan började igen som var problemet utan att det var en ny skola, med mestadels främmande människor. Han kände hur det knöt sig i magen och önskade att han var på väg någon annanstans, vart som helst – till affären, till stranden eller till månen. Varsomhelst men inte till den nya skolan.

Under sommaren hade han vid flera tillfällen besökt den lilla livsmedelbutiken som låg lägligt placerat mittemot hans hyreshus. Det var en mycket liten butik som drevs av Mustasch Mohamed, som alltid log med sina sneda och gulnande tänder. Han skrattade mycket- åt allt och ingenting. Namnet hade han förstås fått med tanke på hans oerhört välfriserade gigantiska mustasch, som följde med munnens smilgropar när han log. Det gjorde att leendet såg enormt ut, speciellt på håll och det var det första man lade märke till hos honom. Han var alltid generös och glad när han träffade Danny och han hade alltid något roligt skämt på lager. Visst var Mustasch Mohamed lite svår att förstå ibland. Hans svenska var inte av höjdarklass, men minst hälften av alla skämt förstod Danny och log för sig själv. 

…fortsättning följer