Pearl

Pearl

This user hasn't shared any profile information

Home page: http://gemima.se

Posts by Pearl

Badrumsbygget

0

Det är redan en bra bit in i September och vi har haft badrumsplaner ett bra tag nu. Eftersom vi ville ha ett större badrum började vi i somras projektet med att riva väggen mellan det dåvarande badrummet och ”akvarierummet” som vi kallade det. Sen stod vi där med ett stort rum och ..hmm undrade vad detta skulle komma att kosta? Ja, ja nu var det bara att fortsätta rivningen av panel, tak, porslin och dusch. Det låter kanske inte så jobbigt, men det gjordes inte på en kväll. Eftersom vi har köpt ett större badkar behövde vi även stärka golvet. När vi hade städat undan alla grejor i källaren, var det dags att bila runt en av golvbrunnarna i tvättrummet. Detta fick Micke göra med hjälp av en bilningsmaskin. Slitsamt arbete, men det blev ändå klart på några timmar. Nu kunde snickarna få komma och stötta upp taket i källaren (golvet till badrummet). De fixade även reglade väggar i badrummet. Rörmokaren dök också upp för att dra nya rör i källaren. Han grejade det på nån dag. Därefter lade Micke och jag golvspånskivor i badrummet. Det var lite klurigt att mäta, men resultatet blev väldigt bra. Idag har jag målat fönstren (efter noggrant övervägande om de skulle behöva bytas eller inte, valde vi att behålla de gamla). Nu väntar vi på att elektrikern ska dyka upp på tisdag. Fortsättning följer :)

20130914-180802.jpg

20130914-180917.jpg

Renovering

1

Under året har vi sysselsatt oss med att piffa upp övervåningen. Det första rummet behövde bara lite ny färg och mer genomtänkta förvaringsutrymmen. Även möblerna fick lite ny färg. I det andra rummet räcker det inte med ny färg utan här ska vi lägga nytt golv, tak, sätta gipsskivor m.m. Jag ser fram emot det färdiga resultatet.

 


20130211-160203.jpg 20130211-160607.jpg 20130211-161448.jpg

 

/ Pearl.

Rimmat sidfläsk

0

Ikväll lagade jag rimmat sidfläsk i ugnen. Nu doftar det gott i huset och fläsket som jag provsmakade var ljuvligt gott och smälte i munnen.
För att lyckas med detta lade jag sidfläsket med den skurna svålen neråt i lite smör, i 200 grader, 20 minuter. Därefter vände jag fläsket så att svålen kom uppåt, kryddade med peppar och köttkrydda, samt lade i rätt stora lök och äppelbitar. Sen in i ugnen ytterligare 25-30 minuter på 250 grader. Jag serverade med potatispuré och brunsås med lingon. Gott!

 

20121030-181744.jpg 20121030-181751.jpg

 

/ Pearl.

Det finns fortfarande många barn som lider…

0

För flera år sedan var jag i Rumänien med mina föräldrar, som jobbade med hjälpsändningar till landet. Som tonåring fick jag möta barn som levde i misär, eftersom föräldrarna av olika anledningar inte kunde försörja dem. Inte så sällan satt någon av föräldrarna i fängelse. Jag minns speciellt när vi var hemma hos en familj med fem barn. De bodde allihopa i ett litet rum, med en vedspis som kök. Det luktade illa och var smutsigt. Pappan satt i fängelse och mamman gjorde vad hon kunde för att barnen skulle överleva. Det var fruktansvärt att möta denna fattigdom. Dessa barn hade dock en mamma, många barn i Rumänien har ingen som bryr sig om dem. En del lever på gatan, andra i barnhem…antingen i ett gott sådant, eller i ett ont.

Jag läste i en artikel i expressen att det fortfarande 2006 fanns hemska exempel på barnhem, där barnen led och vanvårdades. Jag förstår att detta kunde hända under Ceausescus diktatur, eftersom han var en mycket grym man. Men i dagens samhälle borde det vara regelbundna kontroller av barnhemmen. Hur kan någon låta ett barn ligga och svälta ihjäl?

http://www.expressen.se/nyheter/lasare-rasar-mot-chockbilderna/

Jag vet dock att det finns fina människor som verkligen tar hand om de hemlösa barnen. Ett sådant exempel är barnhemmet Debora i Arad. Där får barnen en bra uppväxt med goda förebilder. Barnen har kläder att sätta på kroppen, mat på bordet, kärleksfulla människor omkring sig. På somrarna ordnar de läger för barnen.  Jag var där för några år sedan och såg med egna ögon att barnen hade det bra. Därför blir man bedrövad när man hör om barn som tvingas leva under helt andra förhållanden.  Jag hoppas att det ser bättre ut idag än vad det gjorde 2006, när artikeln skrevs.

 

Västerbottenpaj med bacon och kantareller

0

Nu är pajen i ugnen och det doftar gott i köket. Det är Icas recept på västerbottenpaj med kantareller som jag har piffat till med lite stekta bacon. När den är färdig blir det lunch i trädgården. Man får passa på nu när solen strålar så vackert. Enligt receptet ska man portionera i aluminiumformar, vilket ser trevligt ut. Tyvärr hade jag  inga formar hemma så det fick bli en vanlig paj istället. Verkar gå lika bra!

Här är receptet;

Västerbottenpaj med kantareller

  • SVÅRIGHETSGRAD: Medel
  • TILLAGNINGSTID: Under 60 min
  • PORTIONER: 16

Ingredienser

Pajskal

  • 2 dl vetemjöl
  • 1 dl grahamsmjöl
  • 100 g smör
  • 3 msk kallt vatten

Fyllning

  • 1 knippa gräslök
  • 200 g färska kantareller
  • margarin (till stekning)
  • 2 ägg
  • 2 dl mjölk
  • 2 dl fint riven västerbottensost
  • 1 tsk salt
  • 1 krm peppar

Gör så här

Sätt ugnen på 200°C.

  1. Pajskal: Hacka samman vetemjöl, grahamsmjöl och matfett till en grynig massa. Tillsätt vatten och arbeta snabbt ihop till en deg. Kan förvaras kallt till strax före gräddning.
  2. Klä små portionsformar med pajdegen och nagga dem. Förgrädda i ca 10 minuter.
  3. Fyllning: Hacka gräslöken. Rensa och dela de stora svamparna i mindre bitar. Fräs svampen i matfett några minuter tills den mjuknar. Fördela den i pajskalen.
  4. Vispa samman ägg, mjölk, ost, gräslök, salt och peppar. Fördela detta i pajformarna. Grädda pajerna i ca 15 minuter eller tills de stelnat.

Lycka till!

Pearl

Learning is the shit

0

Sitter just nu på föreläsning nere i Brunnsparken. Kul att få lyssna på inspirerad talare om att inte döma sig själv vid misslyckande utan hålla fokus framåt.
/Pearl

20120619-101726.jpg

Pearl’s följetong del 34

0

Efter skolan skulle Laura cykla hemåt. Monique var fortfarande hemma från skolan, och det var ingen annan i klassen som skulle åt samma håll, så Laura satte sig på cykeln. Hon var en aning orolig över att möta karlarna som hade ropat efter henne tidigare. Plötsligt såg hon Danny komma emot henne. Han vinkade som om han ville henne något. När han kom närmare frågade han om de skulle cykla tillsammans. Hon pustade ut inombords  och tackade ja till erbjudandet. De cyklade sakta upp för den långa backen och pratade lite om vad de gjort under dagen. Då såg Laura två av de otäcka männen komma gående och blodet frös till is. De kom rakt emot dem på gångstigen.  Hon tittade på Danny som cyklade på utan att lägga märke till männen. Han pratade om allt möjligt, men märkte snart att han inte fick någon respons i samtalet. Han tittade på Laura som hade saktat ner och såg att hon fokuserade blicken på två fotgängare en bit framför dem.

– Vad är det, frågade han viskande?

– De som går där framme var hotfulla och ropade något efter mig i morse.  Jag känner igen dem. Läskiga typer. Vad ska vi göra?

– Okej, vi kan ju inte vika av nu, det skulle se misstänksamt ut, sa Danny snabbt. Vi får cykla vidare och låtsas som vi knappt har lagt märke till dem när vi drar förbi dem. Var inte orolig, de kan inte göra oss något här.

De närmade sig de två karlarna, som tittade forskande på dem. En av dem var stor och kraftig, den andre liten och klent byggd. Danny och Laura låtsades prata om något annat och mötte inte männens blickar. Det  hela var snabbt förbi och männen var nu bakom dem. De ökade farten och cyklade in på en tvärgata.

– Ja, de såg då inte ut att vara några trevliga typer, sa Danny och log mot Laura, upprymd av adrenalinkicken. Sa du att du hade mött dem innan idag? Varför dräller de omkring här runt skolan hela dagarna? Det verkar helskumt. Och som de tittade på oss, vilka genomträngande blickar.

– De är verkligen mystiska, svarade Laura. Jag vågar knapp cykla själv till skolan längre, men vad kan vi göra? Man kan ju inte polisanmäla några för att de ser hotfulla ut, men jag undrar vad det är för typer. De har säkert inte rent mjöl i påsen.

– Vi kanske ska spionera på dem, sa Danny och spänningen lyste i han ögon. Då får vi nog reda på vilka de är.

– Du är ju inte riktigt klok, aldrig i livet, det är ju livsfarligt, sa Laura skräckslaget.

Trots Lauras protester gav de sig ändå av i männens riktning, denna gången för att spionera på dem. De höll sig på ordentligt avstånd och männen verkade inte märka att de var i närheten. Cyklarna hade de lämnat bakom sig och de smög nu efter männen längs med en parallell gata. Karlarna gick med trotsiga miner som om de ägde vägarna. När de kom till ett gammalt fallfärdigt hus i närheten av skogen, stannade de och satte sig på trappan. Området var ensligt och det låg bara några enstaka gamla hus i denna delen av kvarteret. Männen tände varsin cigarett och hängde kvar där på trappan en stund. Inifrån hördes röster och dunkande musik.

Pearl’s följetong del 33

0

Direkt efter jobbet  åkte Bertil till lasarettet för att besöka Mohamed. Som tur var hade han haft färre lektioner under dagen och fått en del tid över till att förbereda sitt stora projekt. Ja, han hade haft många idéer under resans gång med projektet, men nu visste han vad han skulle fokusera på. Kunde projektet få någon eller några av ungdomarna att tänka i nya banor så ansåg han att det hade lyckats. Idén var att bjuda in människor med olika erfarenheter av krig eller andra former av förtryck att prata inför eleverna. Han hade haft Mohamed i åtanke, men nu visste han inte om Mohamed skulle orka med att tala inför publik efter det som hade hänt.

När han kom upp till avdelningen frågade han en sköterska om var han kunde hitta Mohamed, letade snabbt upp rummet, knackade och gick in. Mohamed satt i sängen och tittade på tv och vände ansiktet mot dörren när den långsamt öppnades efter knackningen. Han hade stora blåmärken i ansiktet, som började gulna och ett bandage runt huvudet. Bertil, som inte varit beredd på att se sin vän riktigt så tilltufsad visste plötsligt inte vad han skulle säga, men när Mohamed log sitt stora leende i glädje över besöket, gick han fram och kramade om honom.

– Vad har de gjort med dig, min gamle vän?

Bertil gav Mohamed den nyköpta chokladasken av finaste sort, och tittade med omtanke på sin vän. Mohamed’s ögon lyste upp än en gång och han tackade så mycket för den fantastiska chokladen.

– Det är din favorit, och det kan vara gott  med något sött till kaffet, eller hur?

– Ja. maten på sjukhuset är lite smaklös, men jag klagar inte, svarade Mohamed, och rev ivrigt upp plasten på chokladen.

Bertil skrattade över Mohamed’s barnsliga men härliga mentalitet. Han hade saknat att umgås med Mohamed, just av den anledningen att han alltid fick honom att skratta åt allt och ingenting.  Själv sågs han som en allvarlig och respektingivande person av många, men det inte många visste var att han ofta hade glimten i ögat. Mohamed lyckades alltid med att locka fram skrattet som låg gömt bakom all stolthet. Till och med nu när han låg blåslagen i en sjukhussäng lyckades han med det konststycket.

En handfull chokladbitar senare berättade Mohamed att han snart skulle bli utskriven från sjukhuset, men att han inte visste när han skulle kunna börja arbeta igen. Han var orolig för hur det skulle gå med butiken och barnbarnen. Han såg plötsligt mycket allvarlig ut och tittade på Bertil.

– Vad ska jag göra?

 

 

När isen släpper taget…

0

Lånad av Lennart Nilsson

På promenad längs med Ronnebyån ser jag att det sista av isen ligger kvar och bildar en förlängd flodkant för änderna att traska på. Det är hoppfulla änder som intresserat tittar på det strömmande vattnet. Snart är våren här och solen tittar fram oftare och längre. Det är en vacker syn jag möts av, som spirar av hopp och liv. Åsynen av det strömmande vattnet, änderna, solen och den friska luften inspirerar till nya drömmar och framtidsplaner. Något som legat i dvala på insidan får nytt liv och  framtiden möts med positiv förväntan. Mörkret är som bortblåst idag. Och visst blåser det idag, men med rätt kläder är det skönt att vara ute. Blåsten för med sig nya dofter samtidigt som den ruskar om en lite.

/Pearl

Hon, han och hen?

0

Diskussionerna om ett nytt personligt pronomen i det svenska språket går heta i medierna just nu. I tredje person singular har vi som det är nu han, hon, den, det och man. Tvisten handlar om huruvida språket skulle behöva ytterligare ett pronomen hen som inte beskriver könet på den man pratar om, utan med en mer androgyn betydelse. Som språklärare tycker jag att det är en intressant diskussion, men också en aning skrämmande. Det är väl okej att kalla någon för hen om personen ifråga vill det, eftersom denne inte kan identifiera sig som kvinna eller som man, men jag hoppas inte att det i officiella sammanhang blir krav på att  kalla alla för hen. De flesta vill nog få vara det de är och är stolta över sitt genus. Det känns också fel att kalla barn för hen. Barnen har rätt att få vara pojke eller flicka, utan att samhället pockar på att ta bort denna identitet. Jo, jag är för jämställdhet, men detta är att gå över gränsen. Jämställdhet i mina ögon är att alla behandlas lika, inte att alla är lika. Vi behöver inte ett samlingsord, eftersom vi är olika.

 

Läs mer »
Ordet ”hen” har blivit kidnappat – Tidningen Dagen

Pearl's RSS Feed
Go to Top
css.php